Faktablad vid försäljning av kanin

Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund- upplaga 3

Råd och tips till dig som nybliven kaninägare

Om du sköter din kanin väl kommer du att ha en god kamrat i många år. Följ uppfödarens information om kaninens vardagliga skötsel, åtminstone första tiden, så blir omställningen för kaninen mindre och lättare.

Så hanterar du kaninen

Du skall alltid uppträda lugnt när du handskas med djur. I annat fall kan de bli skrämda och skada sig. Skall kaninen flyttas en längre sträcka skall de transporteras i lämplig transportbur.

Lyft alltid kaninen men båda händerna, den ena handen under bröstkorgen och den andra under bakkroppen. Bär kaninen tätt mot kroppen vilande på ena armen, med den andra handen i ett stadigt grepp om öronen och nackskinn.

Transport av kaniner

All transport eller förflyttning av kaniner innebär ett stressmoment. Det är därför viktigt att transportburen är av god kvalitét med bra ventilation så att transporten kan ske på bästa sätt.Transportburen skall vara anpassad efter kaninens storlek. Kaninen skall kunna ligga normalt samt resa sig upp och vända sig i buren. Under transporten får kaninen inte utsättas för korsdrag, stark kyla eller värme, den kan bli sjuk av detta eller få värmeslag och dö.

Skydd för väder och vind

Kaniner trivs bra utomhus, även i låga temperaturer. Vintertid bör buren stå minst en halv meter över marken. Buren bör ha tre vindskyddande väggar men behöver inte vara isolerad. Den bör stå så att den skyddas från starkt solsken och nederbörd i form av blåst, drag, regn, och snö. Botten, som skall vara fast, täcks med strömaterial som kutterspån och halm. Vintertid är det speciellt viktigt att tillgången till halm är riklig. Rengör minst en gång i veckan. Kaninen skall skyddas mot objudna gäster, som hund och räv.

Bedriver man avel i ouppvärmda lokaler måste honorna under kallare årstider ha tillgång till bra redlådor för sina ungar. Hamnar nyfödda ungar utanför boet fryser de fort ihjäl. Tänk på att vatten och grönsaker fryser vid minusgrader vilket försvårar skötseln av djuren. Digivande honor är mycket beroende av tillgång till friskt vatten.

Burar

Jordbruksverket har följande krav på godkänd storlek på kaninburar, de indelas efter kaninens vikt:

Rasstorlek
(vikt i kg)		 Minsta tillåtna yta Minsta yta per djur vid grupphållning Minsta yta per avelshona med kull vid grupphållning Minsta mått på kortaste sidan Minsta höjd
Liten
(<3 kg)		 0,5 kvm 0,25 kvm 0,5 kvm 0,5 m 0,5 m
Medelstor
(3-5 kg)		 0,7 kvm 0,35 kvm 0,7 kvm 0,6 m 0,6 m
Stor
(>5 kg)		 0,9 kvm 0,45 kvm 0,9 kvm 0,7 m 0,7 m

Klippa klor

Eftersom tamkaniner inte har någon möjlighet att slita ner sina klor på ett naturligt sätt måste de klippas regelbundet. Det är särskilt viktigt att kontrollera klorna hos dräktiga honor. Har de långa vassa klor är det lätt att de skadar ungarna. Om klorna tillåts bli för långa kan de brytas eller böjas så att de växer in i tassens undersida. Klorna klipps ca varannan månad. Var försiktig vid klippning så att blodkärlen (pulpan) ej skadas.

Foder

Uppfödaren skall informera om vad och hur mycket din kanin skall äta. Följ noga uppfödarens instruktioner, kaninens mage är mycket känslig för foderbyten. Kaniners grundfoder skall innehålla hö (sommartid även gräs), väl sammansatt kaninpellets/spannmål och vatten. Kaniner har ett stort behov av vitaminer.

Sjukdomar

Vid felaktig utfodring och dåliga stallförhållanden, där djuren under en längre tid får sin naturliga motståndskraft nedbruten ökar risken för parasit och bakterieangrepp. Därför ligger hela tyndpunkten vid sjukdomsbekämpning i det förebyggande arbetet. De sjukdomare som oftast drabbar kaniner är förstoppning och diarré.

Sjukdomars uppkomst kan sammanfattas enligt följande:
- Dåligt foder: Skämt eller mögligt, felaktig fodersammansättning, smutsigt vatten, snabba byten av olika fodersorter. Foder som är smittat av parasiter, virus eller bakterier.

- Dålig miljö: hög luftfuktighet, för hög/låg temperatur, damm, ammoniak ångor, dålig ventilation, för små burar, för mörkt och för trångt.

Tänk på följande:

- Kaninen behöver en bur med mått som uppfyller kraven från Djurskyddsmyndigheten, dvs. raser upp till 3 kg: 100*50*50 cm=0,5 kvm, raser upp till 5 kg: 0,7 kvm, raser större än 5 kg: 0,9 kvm.

- Låt kaninen vara instängd tills den valt ett hörn i buren som sin "toalett" innan den får springa lös i rummet.

- Kaninen får inte utstättas för starkt solsken inne eller ute på balkongen, då den lätt kan få värmeslag.

- Byt strömaterial ofta så att buren är torr och ren och obehaglig lukt ej uppstår.

- Skölj ur vattenflaskan eller skålen varje dag och ge nytt rent vatten.

- Ge den hö och halm samt grenar att gnaga på. Kaninen behöver grovfoder för sin matsmältnings skull. Gnagandet är bra för tänderna och ger kaninen sysselsättning.

- Kaninens huvudfoder är hö. Ge den inte för mycket kraftfoder utan följ uppfödarens rekommendationer.

- Utsätt den inte för skrämmande, skarpa ljud som musik på hög ljudnivå, byggnadsverktyg/sågmaskiner och liknande innan den vant sig vid sitt nya hem.

- Utsätt den inte för kraftigt drag/korsdrag.

- Kaninen tål inte starka lukter av lösningsmedel.

- Behandla kaninen vänligt, lugnt och sansat så blir den tam och tillgiven. Öva den i att bli lyft och hanterad. Kaniner blir i naturen rädda av att bli fasthållna, eftersom det där betyder att de kommer att bli uppätna. Kaninen måste därför tränas att det inte är farligt att bli buren.

- Kaniner kan gnaga på trälister och elkablar/sladdar och bör därför inte lämnas lösa i bostaden utan tillsyn.

Vetenskaplig indelning

Familj: Leporidae (Kaniner och harar)
Ordning: Rodentia (Gnagare)
Släkte: Oryctolagus
Art: Cuniculus (Vildkanin)

Livslängd

Det är svårt att vet hur gamla vildkaniner brukar bli, men det finns exempel på kaniner som blivit äldre än fem år. Tamkaniner lever under mer skyddade livsbetingelser och kan tack vare det uppnå tio års ålderm men en normal livslängd rör sig oftast om fem-sex år. Faktorer som påverkar livslängden är ex motion, foder, vitamintillskott, ljusförhållanden, burens storlek, hygien samt vilken grundkondition kaninen befinner sig i. Fruktsamheten avtar med åldern men sträcker sig oftast till ca fem år. Det finns skillnader mellan olika raser och hur ofta kaninerna använts i avel, hur stora och hur många kullar de fått.

Aktivitetsmönster och social organisation i naturen

Vildkaninen trivs i kulliga och sandiga områden med låg buskvegetation och lever gärna tätt tillsammans i stora kolonier. De föredrar torra områden med unga tallbestånd som är platser där de lätt finner skydd och gömställen. Inom dessa områden anlägger de tämligen enkla bon på lämpliga, helst soliga, torra ställen. Varje kaninpar har ett eget gångsystem med en bokammare djupt ner i marken där ingen annan kanin tillåts komma in. Gångarna är så smala att kaninerna nätt och jämt kommer fram genom dem. Det finns vissa gångar som mynnar till andra kaninpars gångsystem och dessa används gemensamt. Kaninern lever gömd i sitt bo nästan hela dagen, om det inte finns täta skyddande buskbestånd utanför. På kvällen beger de sig försiktigt ut, men den lyssnar och vädrar noga innan den lämnar boet. Märker den någon som kan tolkas som fara, varnar den övriga djur genom att stampa kraftigt med bakbenen i marken, vilket leder till att alla andra kaniner snabbt skyndar till sina bon.

Ungarna föds nakna och blinda nere i kammaren. Modern vårdar sina ungar mycket väl. Hon täpper noga till utgången när hon lämnar boet. Ungarna börja få päls på tredje dygnet samt öppnar ögonen efter ca 11 dygn. De lämnar försiktigt bokammaren och kommer upp ur boet vid ca tre veckors ålder. Honan vakar noga över dem och vid minsta tecken på fara stampar hon varnande i marken och ungarn skyndar omedelbart tillbaka ner i kammaren. Inom kaninkolonin råder sträng hierarki. Äldsta hanen har högsta rang. De yngre kaninerna visar stor respekt för honom och de äldre honorna.

Tamkaniner

Livsvillkoren för tamkaniner skiljer sig väsentligt från vildkaniners. Kaninerna bor en och en i burar. Det är endast hona med ungar och ungdjur som kan vara tillsammans de första månaderna. Redan vid två månaders ålder skiljer man ungarna från honan. Vid tre-fyra månaders ålder, beroende på ras, skiljer man ungarna från varandra. Hanar måste sättas en och en då de blir könsmogna vid denna ålder (varierar lite med ras) och börjar slåss. De kan skada varandra mycket illa, ofta försöker de rent av kastrera varandra. Honor kan bo tillsammans längre, men det är risk för slagsmål i samband med könsmognaden. En dominant hona kan undertrycka och terrorisera andra honor. Skall honorna bli utställningsdjur som vuxna, bör man sätta dem i enskilda fack vid fyra-fem månaders ålder för att de i lugn och ro, utan risk för skador, skall utvecklas på bästa sätt.

Kaniner uppskattar inte andra djurs sällskap, även om det finns de som trivs bra tillsammans med lugna hundar, katter och marsvin.

Nattdjur

Kaninerna är vad man kallar "nattdjur". De är mest aktiva i gryningen och skymningen samt till en del under natten medan de mest sitter och sover på dagen.Deras krav på belysning är därför förhållandevis litet. För stark belysning kan störa deras välbefinnande.

- Bristande hygien leder till parasitangrepp som coccidios och inälvsmask, bakterieinfektioner, smutsiga och såriga tassar.

- Stress och oro, särskilt honor med ungar och undgjur är känsliga för störningar som: häftiga temperaturväxlingar, väderförändringar med snabba lufttryckssänkningar, storm, transport, skrämsel av andra djur, höga ljud, nytt foder.

- Smittspridning: inköp av nya djur som kan bära smitta. Besök av personer från andra kaningårdar. Besök på utställningar där kaninen möter många andra kaniner och människor. Vistelse i nya miljöer t ex besök på utställningar där kaninen möter många andra kaniner och människor.

Stamtavlor

Om du köpt en raskanin med stamtavla skall den ha en av förbundet godkänd stamtavla, den är beviset på att din kanin verkligen är renrasig. Den enda godkända stamtavlan är den som är utfärdad av Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. Den har en vattenstämpel med förbundets kaninlogga.

Din kanin ska vara märkt med minst tre tatuerade siffror i vänster öra. Den främre siffran anger födelseår, de följande siffrorna kaninen identitetsnummer. Denna sifferkombination ska överensstämma med det som är angivet på din kanins stamtavla. Den skall också ha ett uppfödarnummer i sitt högra öra. Föräldra och släktingar skall vara stambokförda, detta återges på stamtavlan.

Övrigt

Rekomenderad leveransålder vid försäljning av kaninungar är tidigast vid åtta veckor. Djurskyddslagen föreskriver lägsta ålder från sex veckor.

Om du vill har ytterligare råd och tips om kaninhobbyn välkomnar vi dig varmt som medlem i Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. Din uppfödare informerar dig om hur du ska bli medlem i förbundet.

Du får tidningen "Kaninuppfödaren" som kommer med tio nr per år. I den står allt som händer i Sverige, annonser för utställningar och mycket annat.

Du får delta på alla utställningar, stamboksföringar av avelsdjur och kurser som anordnas i förbundets regi. Dessutom får du lära känna massor med trevliga människor med samma intresse.